Min hemska resa

God morgon! Här är klockan lite mer än tio och jag har precis vaknat.

Har precis vaknat efter min första natt i USA! Allt känns perfekt men först måste jag berätta om min hemska resa hit. Jag hade inte turen på min sida om man säger så. Vid sju-tiden anlände vi till Kastrup. Jag checkade in mina väskor och gick till gaten (efter att sagt hejdå till familjen). Efter ett tag fickjag veta att det var tekniska problem på planet. Klockan var då 7.30 ungefär och planet skulle gå vid nio. Rätt lungt tänkte jag. En halvtimme hit och dit gör väl inte så mycket. När jag då sitter och väntar där i gaten med alla andra fortsätter personalen att säga att det blir ännu mer försenat. De vet inte vilken tid de kan lyfta. Så alla fick varsin kupong på 75 kr som vi kunde lösa in på ett matställe på flygplatsen så vi kunde äta frukost. Sedan fick vi reda på att planet kunde lyfta som tidigast kl 13.00! Så ja, jag hade ju inte så mycket att göra. Min bärbara dator hade inte anslutning till internet (det kostade pengar att koppla upp sig och mitt maestrokort accepterades inte), mina tre böcker jag köpt dagen innan hade vi packat ner i sista minut vid incheckningen i resväskan och min ipod var urladdad. Så i cirka 5 timmar satt jag sj'lv utan sällskap och degade inne på gaten. Mitt plan skulle gå till New Yorks flygplats Newark och därifrån skulle jag ha två timmar till nästa flyg men det hade jag ju missat för längesen! Men jag visste att om de orsakar förseningen ska flygbolaget stå för ombokningar så de berättade att så fort jag kom fram i New York skulle jag gå till nåt service center och be de fixa det. Vid 13.30 får vi äntligen sätta oss på planet. Åtta timmars resa... Den var inte så farlig som jag trodde. Satt bredvid en trevlig tjej och jag kollade på Djävulen bär Prada och spelade spel på de små tv-skärmarna man hade framför sig.

När vi kom fram var vi tvugna att hämta våra resväskor (även om man skulle byta flyg). Som tur var dök mina väskor upp (jag har haft otur med det, tro mig). Jag hade en stor resväska på nästan 25 kg, ett handbagage på 8 kg och en stor bag. När jag hämtat väskorna skulle jag gå och hämta en vagn att köra de i. Tror ni inte de tar FEM JÄKLA DOLLAR för att använda en sån??? Fy fasen vad snålt! Jag hade inte mindre än 20 dollars sedel så fick bära ALLA mina väskor själv. Tro mig, det var inte det roligaste jag varit med om. Dra på tre stora väskor. Mina axlar bara värkte. När jag skulle gå mot servicecentret träffade jag på en dansk tjej som också var utbytesstudent fast med en annan organisation. Hon hade minst lika mycket väskor som jag. Så vi tog sällskap och försökte hitta ett ställe där de kunde boka om våra biljetter. Vi gick och frågade på en massa ställen men personalen på flygplatsen hade ju noll koll.

"Gå upp till international arrivals på andra våningen så fixar de det... "
"Nej här kan vi inte fixa sånt, åk hissen ner till första våningen på continentals information.."
"Ni får gå längst bort på terminalen och be de fixa det på incheckningen"
"Nej men här gör vi inte sånt, fråga de på det stället..."

JA MEN VI HAR JU VARIT PÅ HELA FLYGPLATSEN!!! DU VILL INTE VETA HUR MYCKET MINA VÄSKOR VÄGER SOM VI SLÄPAT RUNT PÅ HELA STÄLLET FÖR NI TAR FEM DOLLAR FÖR EN VAGN! Ja, jag hade verkligen tappat tålamodet men den danska tjejen lyckades vara positiv. Verkligen tur att vi hittade varandra så vi kunde hjälpas åt.

Så jag och den danska tjejen gick runt och runt på flygplatsen med vårt tunga bagage och var helt lost. Jag kände redan då att jag nästan ville ge upp haha (efter bara två timmars sömn natten innan) för jag blev sååå arg! Jag orkade inte bry mig om att vara trevlig längre utan ville bara KOMMA FRAM! På Köpenhamns flygplats hade jag ringt YFU och de skulle kontakta min värdfamilj och min familj vid ändringar men det hade de inte gjort såklart. För när jag och den danska tjejen tillslut hittade till rätt ställe träffade vi på ett amerikanskt par som hjälpte oss. Jag fick låna kvinnans mobil eftersom min inte funkade. Då ringde jag värdfamiljen och de hade inte fått information om mina förseningar så de hade stått och väntat på flygplatsen sen kl 4. Jag var sjukt arg, förvirrad och trött men tillslut hittade jag till min gate som skulle ta mig till Detroit.

När jag kom fram vid tio-tiden blev jag mött av Danielle och Sandy. De hade en liten skylt där det stod "välkommen Mika". Vi hämtade våra väskor och Kyle stod utanför med bilen. Gud vad roligt det var att träffa de. Vi körde hem, vilket tog längre än väntat för de körde fel haha. Sedan kom vi fram till huset som är jättefint verkligen. JAg såg inte så mycket av grannskapet för det var så mörkt. Jag fick en rundvisning i huset och fick se mitt eget rum. De hade gjort så fint, ramat in foton som jag skickat till de, ordnat en liten korg med schampo, balsam, hudkrämer, en Michigantröja, godis, biobiljetter och välkomstbrev. På kvällen satt vi i vardagsrummet och pratade och åt popcorn. Jag känner att detta kommer bli så bra! Jag trivs redan jättebra.

Oj nu blev det väldigt långt här! Har varit här mindre än ett dygn och det finns redan så mycket att berätta men det får vi ta senare.

Idag fyller Sandy år och på dagen ska vi åka ner till Ann Arbor (där min skola ligger) så de kan visa mig runt. På kvällen ska de ordna en bonfire och så ska jag få träffa Danielles vänner! Can't wait :D