Torsdagen var inte en bra dag. Jag vet inte vad som hände men jag hade en dålig dag. Några dagar tidigare fick jag brev från YFU. Det stod bland annat att det är vid denna tiden på året man brukar få hemlängtan och så stod en massa tips för hur man ska göra för att må bättre etc... I brevet fanns också ett brev till mig själv som jag skrev på förberedelselägret i Stockholm i somras. Alla vi utbytesstudenter fick skriva ett brev till oss själva där vi fick skriva vad vi hade för förväntningar och hur vi trodde allt skulle vara 6 månader framåt. Det var väldigt kul att läsa! För 6 månader sen hade jag ingen aning om vad som väntade mig men nu är jag här och allt har levt upp till mina förväntningar.
Jag vet inte om jag kände mig nere efter det brevet. Jag började tänka "jag kanske borde känna hemlängtan nu?". Jag har inte riktigt haft några problem med det tidigare, troligtvis för jag har haft sån tur med familjen och allt och trivs så bra. I alla fall, jag hade ingen lust att gå till skolan och jag ville bara gömma mig under täcket och gråta. När jag kom hem från skolan skrev jag med pappa på Skype och han la upp en länk på facebook med en låt jag gillar... Då började jag storböla. Satt även och lyssnade på låtar som påminde mig om en del kompisar där hemma. Jag tror också att jag insåg att det har redan gått 4 månader, tiden går fort! Det innebär att jag bara har 5,5 kvar!! Då insåg jag att det är dags att komma hem, vilket förmodligen kommer kännas märkligt. Jag kommer vara jätteglad över att träffa alla igen, samtidigt som allt kommer kännas annorlunda då man vant sig vid en annan kultur här. Många får en s.k. omvänd kulturschock. Sedan börjar man tänka på fjantiga saker som "älskar de mig, saknar de mig?"... Plus att man känner sig ensamast i världen fast man inte är det.
Dagen efter skippade vi första timmen i skolan. Danielle var så söt och lagade scrambled eggs till frukost och sedan kom Ned och hämtade oss och vi åkte till Tim Hortons för att köpa oss varsin kaffe. På kvällen insåg jag att det bara är waste of time att sitta och deppa. Jag menar, jag är i USA, man får njuta av tiden här fullt ut.
Det tog alltså 2 dagar, sen var jag på humör igen :)
Hej
SvaraRaderaHändelserika dagar du har,känner mig som en gråsten ijämförelse. Cleo frågade efter dig härmomdagen utan uppenbar orsak,och trevliga männsikor som du blir inte bortglömda. Cleo undrade om man var tvungen att resa bort, hon ville helst slippa men jag sa hon fick bestämma senare och att hela livet är en resa dock inte alltid lika mycket geografiskt. Du får gärna berätta hur det är om/när du kommer hem, tror Cleo är lite nyfiken.
Nu ska vi klä julgran.Kanske hörs innan jul. Per