söndag 28 mars 2010

Svar på tal


Efter gårdagens inlägg fick jag ett önskemål om att skriva lite om Nick och hur vi träffades. För er som inte hängt med på noterna, så är det en kille jag träffat sen några veckor tillbaka :) Så vi får väl ta hela historien från början.

Jag tror det var förra året nån gång då jag, Ned och Danielle umgicks någon kväll som jag sa till Ned "har du inte nån snygg killkompis du kan fixa till mig?" lite på skoj så där. Han och Danielle kollade igenom deras kontaktlista på deras telefoner och gick igenom alla potentiella killar. De vet hur jag gillade killar som var långa så Ned sa tillslut "Nick Blogin, han är perfekt! Han är lång, blond och riktigt trevlig". Ned är kapten i baseballaget och Nick spelar också så det var så han kände honom. Jag som aldrig hört namnet förut tänkte "jaha..Nick, det låter ju bra.. jag har ju inte en aning om vem människan är men.." haha. Sen hände inte så mycket mer med det.

Sen en dag på fysiken hade vi en labb. Jag fick jobba med två andra killar och sen när vi skulle skriva våra namn på pappret skrev han Nick. Jag kollade upp och såg att han hade en baseballtröja på sig. Sen slog det mig - det är han!!! Jag smsade Ned efter lektionen och berättade var jag precis upptäckt - vi har fysik tillsammans och dessutom hade jag kollat in honom lite tidigare.
Så Ned och Danielle tyckte jag skulle börja prata med honom på fysiken men jag satt längst uppe i högra hörnet av klassrummet och han längst ner till vänster så det blev aldrig tillfälle till det. Här i USA har vi bestämda platser varje dag så man kan inte byta heller. Sedan tyckte Ned jag skulle fråga honom om han ville ut på movie och dinner tillsammans med mig, Ned och Danielle så han gav mig hans nummer. Jag tror jag satt en halv dag för att ta mod till mig och ringa honom. Men sen svarade han inte eftersom han var bortrest och åkte skidor. Han smsade och sa att det var dålig täckning där. Vi fortsatte sedan att smsa, speciellt under vårt mid-winter break men vi pratade aldrig i skolan.

Varje dag på fysiken tyckte de jag skulle börja prata med honom men jag visste inte vad jag skulle säga och jag visste att Nick var ganska blyg med tjejer. Eller det var i alla fall vad Ned hade sagt. Så under några veckor gick jag ut varje dag från klassrummet utan att ha pratat med honom och jag blev så sur på mig själv för jag var så feg. Nick gick alltid ut ur klassrummet med sin kompis Chris och pratade med honom på vägen ut så vi fick aldrig tillfälle att prata heller. Danielle pratade med Chris och sa "back off from Nick". Sen en dag stod Danielle och Chris kvar i klassrummet och så sa de "we are making you a big favor" och sen pratade vi för första gången på vägen ut från klassrummet. Vet inte om vår konversation var så vettig haha.

Eftersom vi anordnade en överraskningsfest för Neds kompis Ori, bjöd de in Nick också. Han var osäker på om han ville gå så Danielle, Ned och Meg fick verkligen pusha honom. De lyckades övertala honom så han kom dit och vi umgicks hela kvällen, dansade och kysstes för första gången. Dagen efter bestämde vi oss för att gå ut på en liten dejt, bara han och jag så vi gick ut och åt och satt i timmar och pratade. Så sedan festen har vi "dejtat" eller vad man ska kalla det.

Det är ganska kul när jag tänker tillbaka på det hela. För drygt en månad sen vågade vi knappt prata med varandra. Vi var riktigt fega haha och Nick vågade knappt kolla på mig när vi pratade. Nu skulle jag nog säga att vi är tillsammans.

Så ja... jag vet inte mer vad jag ska skriva. Nick Blogin heter han. Han fyllde 18 igår, nästan 1,90 lång, är pitcher i baseball-laget, älskar att åka skidor och även vattenskidor, äter Qdobas burritos till lunch varje dag haha, han vill bli tandläkare i framtiden precis som sin pappa. Han har en äldre bror som bor i Colorado...

Han är i alla fall världens trevligaste kille, vi har väldigt roligt när vi umgås och han har det finaste leendet jag sett!

Så där fick ni hela historien! Lite långt blev det men så ligger det i alla fall till :)

3 kommentarer:

  1. Men hur blir det sen när du kommer hem till din familj igen då? ;)

    SvaraRadera
  2. åh vilken fin historia mika :)

    SvaraRadera
  3. kakakakakakarin30 mars 2010 kl. 04:20

    UNDERBART mika, Tack för du uppfyllde min önskan ;) Jag är så otroligt glad för din skull, hälsa niceboy från mig! puss hjärtat!

    SvaraRadera