Alltså vet ni vad? Jag är så jäkla nervös just nu. Jag vaknade av att det pirrade i magen och jag inte kunde sova mer. Igår när jag packade började jag gråta. Innan jag skulle träffa Nick började jag gråta. På måndag är sista gången jag träffar honom och jag får panik. Jag är nervös för jag vet att efter vi har campat denna helgen har jag två dagar kvar. Det är fan ingenting! För några dagar sen var jag så himla pepp på att åka hem. Det är jag fortfarande men sen ibland stannar jag till och tänker att detta året är över... ett helt år är över om 5 dagar. Vad hände mer det året? Varför går tiden så fort? Jag vet inte om jag är redo för att lämna alla. Jag vet inte om jag är redo för att komma hem. Jag vet inte om jag är redo för en stor förändring. Jag är orolig. Jag är nervös. Jag längtar efter att komma hem. Jag är ledsen. Jag är glad.
Livet hade varit så mycket enklare om man inte hade känslor.
Tror inte livet hade varit värt leva utan känslor, men jag förmodar påståendet var helt
SvaraRaderaretoriskt. "Life's fun and crazy but never easy" - känslan tycks återkomma gång på gång under livet. Man blir aldrig redo att hoppa i det kalla
vattnet, men nu är det svensk sommar så bara att kasta sig från bryggan (gjorde idag - svinkallt)
Per S